torsdag 20 oktober 2011

När dagarna inte blir sig lik mer..

Ibland stannar livet upp och ingenting blir sig likt mer..
När en älskad anhörig lämnade oss blev det en helt ny dag, en kallare dag
Det som förut var så självklart, är plötsligt så långt borta
Dagarna går men ändå står allt stilla
Tiden läker alla sår sägs det
och nu är det min tid att lita på det gamla, visa, ordspråket..
Så jag tänder ett ljus
och gör det enda jag för tillfället kan göra
Jag låter dagarna gå och följer sakta med..

fredag 24 juni 2011

Midsommar

Kan inte förstå och vill inte men sommarsolståndet har vi redan passerat..Dessa underbara nätter när det aldrig blir riktigt mörkt. Midsommarstången får bli klädd med blöta blommor men vad gör väl det när grillen går varm! Önskar er en ljus, trevlig och näringsrik midsommar.....

tisdag 21 juni 2011

Rolig inspiration

Hittade en härlig blogg http://minspiration.blogspot.com/2010/01/african-flower.html och med en hel del småsnuttar av restgarner satte jag igång.. Och jag måste säga att detta var ett av dom roligare "pysslen" på länge. Färgerna fick ju bli som restgarns högen tillät men jag tycker inte den blev så tokig trots att jag är en aning rädd för mycket färg



Inuti väskan sydde jag till ett litet fack för penna och en till för ex. pengar. Det blir antagligen en till väska så småningom, detta var roligt!



Nästa blir nog med ett fack med dragkedja kanske... Är galen i handväskor och i synnerhet dom med många fack! ( Om inte annat så blir det många glada skratt på omgivningen när mobilen ringer och jag febrilt letar och letar någonstans, någonstans)

Till sist ett stort tack till MIA för en härlig blogg som ger en härlig inspiration!






tisdag 14 juni 2011

Lagt upp bilder..

Regnet öser ner fast som tur är ute i det fria.. Här inne i värmen sitter jag och när inget annat händer kan jag med lite hjälp uppdatera sidan med lite bilder från den gamla hemsidan och lite nya. Nu finns det en meny längst upp på sidan, alltså bara att bläddra sig fram för den som vill.
Nu en kaffetår och en bulle.....

söndag 12 juni 2011

Garn, garn, garn

Jag har inte höga krav här i livet..egentligen. Har jag bara lite garn så kan jag underhålla mig själv en bra stund. I vintras tänkte jag göra slut på garnlådan och använda mig av det som fanns men vad har det blivit av det? Jo betydligt mer garn, för börjar man med en sak så fattas det ju ofta en färg eller en annan kvalité.. Inte gör det mig något att högen av "nyttosaker" växer men det finns väl andra i familjen som ruskar lite på huvudet ibland.. (Kan tänka mig att fler där ute känner igen sig)

 Det är då man kan göra små onyttiga saker som t.ex möss



Alltid bra att ha??


Dom samlar damm iallafall



Eller får en att komma ihåg sommaren


För att inte tala om dom svenska goda jordgubbarna

Ja dessa små individer väger ju inte så mycket och inte blev jag av med så mycket garn denna gång men huvudet har fått sitt.. Att få en idé och få ur sig den, sen så kan man lugnt luta sig tillbaka i solstolen och invänta nästa anfall som kommer..... Men det gör inget att vänta heller, inte i dessa dagar när solen har fått en "knäpp" och värmer upp även mina breddgrader här på jorden.. Mys och ta vara på solen så hörs vi

måndag 23 maj 2011

Presenten..

Så har min lekamen då vandrat i den underbara staden Prag. I mitt tycke blev det en resa jag aldrig ska glömma... min 50-års present från mina nära o kära.







Den här staden ska jag och jag hoppas vi alla åka till igen. Med dessa fina byggnader och mitt i allt ett storstadsliv med allt vad det innebär är en härlig blandning. Jag blir ju som dom flesta vet lyrisk när jag får knalla runt i gamla kvarter med smala gator av kullerstenar och hus som är så utsmyckade så någon extra isolering  behövs inte.. Att få bo i en sådan stad med all fin historik bevarad måste ju vara ett privilegium, fast det är väl som alltid: gräset är grönare på andra sidan och har man vandrat på dessa gator i trettio år så ser man dom nog inte som vi besökare gör.

























Med allt som fanns att titta på så blev det automatiskt att jag räknade in fåren lite då och då 1.2.3.4.5.6.7.8 En vana ( eller ovana) från den svunna tiden när ungarna var små och mer högt än lågt antar jag. Varför jag räknade in mig själv kan man ju undra..hör väl till åldern. Vi utnyttjade dagens alla ljusa timmar och när eftermiddagen kom var det dags för mat. Där har dom det också väldigt bra- vilken mat! Gott är bara förnamnet,inte minst deras öl. Till och med jag tyckte den var god
 För att inte nämna allas favoritdrink: Mojiton







Som alltid så ska människan upp upp upp. Men inte jag, jag trivs så bra på marken med alla mina blommor.. Men men flocken gav sig inte så vi skulle naturligtvis upp upp upp i några torn och beundra den fina utsikten. Ja när jag gått några varv (på dessa i och för sig vackra stentrappor) så börjar ju paniken banka och alla klockor ringa som vanligt när jag lättat två meter från markytan. Det räckte inte med det, när vi till slut kom upp så skulle dom naturligtvis ut också annars såg man ju inget!
 Men där gick gränsen, jag nöjde mig med att kika på alla nötta väggar från insidan och såg till att jag fått pulsen att lägga sig lite inför nerfärden. Men utirfån hördes Åhhh och klick klick så det var nog en upplevelse förstås..för den som inte har cellskräck och är höjdrädd vill säga. Men någon ska väl beundra insidan med

Eftersom det inte fanns något speciellt att fota där jag var så har jag lånat några foton från dom våghalsiga som befann sig på utsidan























Jag lovar, jag ska försöka jobba på det. Tills dess är jag glad för att ni andra hanterar kameran.
Så med dessa bilder får vi säga adjö för denna gång. Men eftersom jag tillhör de äldste i flocken så bestämmer jag här och nu att detta upprepas gärna varje gång jag fyller mina högaktningsfulla år hädanefter, så se till att spara allt ni kan  för snart bär det av igen... ska bara undersöka vart färden ska gå då.


 Tack än en gång för en underbar resa som inte bara förgyllde mina syn och smaksinnen utan även gjorde mungiporna  gladare.. och varje gång vissa minnen gör sig påmind så kommer skrattet - Jag har inte kunnat få en bättre present!
Det värsta är, har ni tänkt på att ett gott skratt förlänger livet och nu när jag ska fira födelsedagarna som jag vill hädanefter så får ni skylla er själva: det kommer att kosta :)

















.

måndag 25 april 2011

Påskfirande




Så har jag landat och kvasten är inställd på sin plats för denna gång. Alla vi käringar som träffades på Blåkulla i år hade ju som alla vet väldig tur med vädret. Det var ganska vindstilla med under flygardagen så kvasten for utan problem och krumbukter till angiven plats.
Det är som det är att fira påsk, jul, ja vilken helg det än må vara i våran familj. Nu när barnen sköter sitt så består ju våran flock numer även av kattorna Oskar och Jansson och hunden Balder som är en stilig blandraskille på 7.5 år. Balder är det inga bekymmer med, han sätter sig i bilen och är nöjd med det. Men Oskar och Jansson är inte så förtjusta i det här med att förflytta sig med bil. Denna gång så hade vi en ny åksjuke medicin som skulle smaka gott. Jag antar att våra delikatessmakande små minsemånsar inte höll med om det för räkorna förblev orörda med en blick från bägge som sa allt.. Så vi fick vackert buföra utan medicin och som vanligt hoppas på det bästa. Nu hör det till historien att vi har bara en resa på ca 3 mil men den känns som 33.. När Jansson har kommit igång med sitt panikjamande och Oskar doar i bakgrunden är lyckan total. Så när jamandet sjunker några toner så vet man att nästa anhalt kommit. Det som kommer ut endera fram eller bak, ibland tillsammans. Då brukar min gubbe stämma in i sången med i form av högljudda kväljningar. I dessa ögonblick räknar jag lugnt och sakta för att försöka hålla nerverna på plats..
Hur det än är så kom vi till slut fram även denna gång.
Det är då som plastkasserallyt börjar. Gubben springer ut och in med mat, mat, mat. Fattar inte hur dum man får vara? Vi skulle kunna tillbringa ett år i godan ro, utan ett enda affärsbesök med all den maten på plats i kyl och skafferi. Men det hör väl till.
Det har även blivit en sed hos oss att sätta upp påskkärringen på telefonstolpen. I fjol fick hon sitta kvar efter påsk tills vi kom till huset igen efter tre veckor. Då fick gubben använda sig av en stege för att få ner henne så mycket snö hade det varit på påsken. I år blir inte det några problem eftersom snön redan är borta.



Men jag måste ju som hederlig svensk få klaga lite även om man inte kan hitta så mycket att klaga på denna påsk. Men jag har haft en släng av den kvinnliga åkomman blåskatarr och för att beskriva hur den känns behövs nog inga ord antar jag... Jag funderade hur det skulle gå med utedass som enda bekvämlighet.
Tack vare den härliga solen som verkligen har värmt oss nordbor denna påsk gick det även an att tillbringa täta besök på detta hemlighus



Med mungiporna hängandes och tycksyndommigsyndromet infunnit sig så fick jag den strålande idèn att helt enkelt öppna dassdörren. In vräkte solstrålar så varma att det kändes som om jag befann mig i en bastu. Inget att klaga på med andra ord. Var i detta ögonblick tacksam över att jag stannat kvar i min glesbygd och kunde göra mig nytta av den. Dom enda som slängde ett ögonkast på min bleka lekamen var väl i så fall en och annan ren som förnöjt strosade förbi.
Jag måste erkänna att jag blir alldeles lyrisk när jag får vara ett med denna underbara fjällnatur och jag tackar min lyckliga stjärna att just min underbara farmor, farfar och pappa grundade denna möjlighet för mig.. Björkarna är fem meter långa men bara två meter höga och krokiga som bara den. Det är mer sten på marken än gröna grässtrån och av den anledningen hade vi barn en lek som vi kallade för" inte nudda mark" när vi var små. ( Jag kan leka den i min ensamhet även idag när jag går omkring i skogen, men bara då jag är ensam och ingen vuxen utan barnasinnet kvar ser mig förstås!) Vi hoppade omkring från sten till sten utan att nudda marken efter stigen. Jag ska i sanningens namn nämna att det hade varit svårare om vi vänt på orden och lekt inte nudda sten istället, men många skratt blev det tack vare denna lek. Jag kanske uppfattas som lite tokig då, men när jag får vara ett med denna karga natur så fylls jag på med energier som är få förunnat...
Jag har i ett nafs glömt serenaden från två små illaluktande kattor, från gubben som låter som han nyss svalt den lede och för rallyt som pågår någon timme innan allt är på plats och lugnet kan infinna sig... Så jag ska nog ta och göra en helrenovering av kvasten även i år, för ni håller väl med alla kära käringar att festen vi har på Blåkulla är en av årets höjdpunkter så man får väl offra sig lite..eller hur? Kram på er alla slutkörda där ute


onsdag 13 april 2011

Nya skor

Jag älskar att promenera, ja det har ni väl förstått vid det här laget. Och efter snö kommer solsken eller om det var efter regn... I dessa dagar spelar det inte så stor roll om det är sol eller regn för bägge tar lika hårt på snön. Så har det också gjort och våra promenader efter skoterleder är för denna säsongen ett minne blott. Det är då man upptäcker att det fattas ett par riktiga walkingskor som är anpassade efter asfaltspromenader. I butiken har dom allt mellan himmel och jord. Ungefär lika svårt att bestämma sig nu som på min "gamla" goda tid när godiset kunde kosta ett öre styck och man hade fått en femöring av mamma att handla godis för. En sån och en sån.... redan då kunde jag reta gallfeber på den stackaren som tålmodigt skulle peta ner den ena godisbiten efter den andra i min heliga godispåse. Dreglet rann efter hakan som på en sankt bernhards hund framför ett köttben... Nu rinner ju inte dreglet som tur är i skobutiken men Herr beslutsångest dyker upp istället. Han är väldigt jobbig att ha att göra med kan jag säga.. I allafall så provades det och det speglades och provgicks och funderades och diskuterades i all oändlighet. Till saken hör också att mina fötter inte är gjorda för att gå i ett par skor, egentligen. Dom kan säga ifrån och ge mig skavsår av ett par för hårda strumpor, så jag har bunkrat upp med alla skoskavsplåster jag hittat.
Till slut så bestämde jag mig för ett par svarta och nästa dag bar vi iväg Balder och jag. Till min förvåning så hände inget med fötterna, inga skavsår och inget obehag överhuvud taget. Skönt tänkte jag så var denna gåsäsong räddad lite snabbt. Lyckan varade några timmar... Denna gång höll fötterna men inte benhinnorna.. ONT är förnamnet på hur dom kan kännas, fy för den lede. Så nu har mungiporna hängt på Balder över en matte som envist har tillbringat dom senaste dygnen i liggande eller sittande ställning, ofta framför tv:n.
Skorna ska jag behålla men inte ha som walkingskor direkt... Snart får jag väl stå framför "godishyllorna" av skor igen och titta, provgå, diskutera,fundera för att förhoppningsvis få med mig ett par hem som klarar mina skavsårskänsliga hälar och mina svårflörtade benhinnor. Stackars butikspersonal. Kanske ska jag ta med en påse lösgodis av den nya dyrare varianten och "smörja" dom med lite då och då...
Så nu har jag luskat ut hur man virkar ett par converse fast av lite mindre storlek.






 Men håll med om att dom vore bra, inga skavsår förhoppningsvis och jag kan byta ut dom vartefter jag har lust. Bara att leta i garnkorgen.. varför inte lite glittriga till Lördagen
Vi kanske syns och hörs i någon skobutik framöver. Hej svejs

söndag 3 april 2011

Björnmöte

Min älskade hund Balder och jag brukar gå efter skoterspår vintertid. Vartefter tiden går blir det fler och fler uppkörda leder och vi kan i princip gå hur långt vi (eller Balder) vill. Skönt är bara förnamnet av att vara ett med naturen när det är alldeles tyst och stilla. Förutom vissa djur med näbb som kan skrämma ski.... ur mig. Men det är då man får bevis för att man har ett hjärta för det slår som bara den efter ett sånt möte.
 Ett annat möte som fick mitt hjärta att slå volter och dubbelslag om vartannat var för några år sedan när min beardedcollie Busan levde. En väninna till mig och våra yngsta barn  o Busan strosade lugnt efter en å och tyckte livet var underbart. Det var sen vår som var på väg att bli försommar och bara det gjorde att vi antagligen var helt lyriska och som väninnor gör så pladdrade vi på om diverse världsproblem...
 Plötsligt från ingenstans så kom en björnhona med tre ungar halvspringande rakt mot oss med nosen i vädret. Hon hörde oss antagligen men kunde inte riktigt nosa sig till vart vi var. Så här i efterhand kan jag säga att det var en väldigt söt bild som fastnade i mitt huvud. En liten hona med sina tre ungar tätt springandes bredvid henne...Alltså i efterhand.. Det som i själva verket hände var att vi bägge vuxna kvinnliga individer la benen på ryggen och sprang för allt vi kunde. Busan blev skitglad, hon hade aldrig sett matte så lekfull någon gång utan började glatt springa ikapp och småhoppandes försökte hon få omkull mig. Jag lovar, vi hade blivit etta och tvåa i vilken os gren som helst. Oslagbara hade vi varit.
Ibland när jag läser om möte med björn och att man ska lägga sig ner och "spela död" osv... ja inte vet jag om jag är annorlunda än andra men mina ben hade då ändrat riktning och sprang åt motsatt håll innan hjärnan uppfattade galoppen och att lägga sig ned i den farten hade blivit ganska svårt kan jag säga.
 Nåja det var mitt första nära möte med björn utan en bil att krypa in i och jag reagerade så.. Benen skakade ett bra tag efteråt kan jag berätta. Björnen då vart tog hon och ungarna vägen? Ja antagligen slog hon samma rekord som oss andra, fast åt det andra hållet för av henne och hennes telningar såg vi inte en skymt av mer.  Men vi löste inte världsproblem något mer den kvällen utan vi satt nog mest och gapade och framstötte nåt obegripligt ord här och var, så mäktig upplevelse var det.
Så storleksmässigt tycker jag att dessa björnar är mer behändiga att ha att göra med, iallafall nära inpå.


Sköt om er nu och vi får väl se vem som får se björn först. Det är väl tid att sträcka på sig och sakta vakna till liv efter en lång kall vinter även för dom   Ha det

lördag 12 mars 2011

Sökes skomakare

Ja jag har en dröm och till den är det övning och åter övning som gäller... Moment 22 nu kommer vi tillbaka till det där som kallas tålamod.
Jag har på sista tiden gjort människor istället för vättar och troll.
 Ombyte förnöjer.
 Förstår inte varför jag dras så mycket till dockor, börjar ju bli i en ålder då det där borde vara nerpackat för länge sedan.. men nej. Det har snarare blivit värre. På en byrå i tv-rummet står 60-tals Barbie på parad. Kläderna, vilka kläder det var. Så utsmyckade och fullt med små små detaljer... Ser samma saker nu som jag gjorde för 43 år sedan, när jag och ett gäng andra småjäntor samlades med våra dockor och bytte kläder och ja vi lekte väl med antar jag.
Nu har jag fått en "docklast" till. Celluloiddockor. Jag fascineras  av kläderna där med. Stilen till 50,60-tals dockor menar jag. Så nu är det till att leta beskrivningar och tyger till alla dessa kläder från den tiden. Kul!

Så åter till mina gubbar. Den senaste blev stor ca 68 cm över havet och gjord i en för mig ny lera. När jag gör tomtar och troll är dom ju ofta barfota eller sitter i strumplästen så skor är då tack och lov onödiga. Men den här mannen ville ju ha ett par rekordeliga skor naturligtvis.
Där blev det inte lika roligt längre..
 Skulle behövt en skomakare, vad tufft det hade blivit med små riktiga, lite slitna skor. Men nu fanns ingen här så fantasin fick duga men det hade varit kul med "riktiga" skor.


Så har några till busungar från i fjol fått kläder..




Och jaa, det var allt för denna gång... adjö

fredag 11 mars 2011

Vårkänslor

Ett litet test med en annan lera av den vita färgen..Tycker själv att bladen syns bättre..


Övning ger färdighet och detta är pilligt, känns som jag har händer storlek XL

söndag 6 mars 2011

Vasalopps Söndag

Hej hopp, vilken skidsöndag..
Jag var också ute och vallade stavarna mellan tidtagningarna. Skidor äger jag inga och tur är väl det men gubben blev nog inspirerad för jag har då aldrig sett honom på något som inte brummar förut. I dag ritade jag kors i taket- för jag såg något grönt som svischade förbi på ett par brädbitar av äldre årsmodell. Lite ryckigt gick det men det gröna förvandlades snart till en grön röd gubbe... Det röda lyste starkast precis som ett trafikljus. Dom säger att gubbar också har en "övergångsålder" när dom tror eller vill känna sig unga på nytt och det var nog precis det som hände min stackars man i dag..
 När han äntligen stannade för att svara min frågande min  var jag noga med att inte avslöja hans nya fina rouge över hela ansiktet utan berömde honom för hans nyväckta intresse över naturkraften utan motor istället. Han pustade och stånkade men kvinnans list övergår ju mannens förstånd så jag såg nog väldigt imponerad ut för han "gled" förbi mig i en mansnyvunnasjälvförtroendeposè. Så var den Söndagen räddad...
När jag inte har chockats av gubben så har jag tagit reda på "lerspill". Jag är nog av den gamla stammen för slänga något har jag väldigt svårt för. Det har både sina för och nackdelar.. Rullade pärlor av ömse färger och gjorde armband. Det var ju riktigt roligt men om det går att se vad jag vill att det ska föreställa var väl en annan femma..

Pilligt är förnamnet till dessa sk. mosippor..


Roligt var det att forma blommor..




Härliga vårfärger..

Och till sist


Björnspår av "lagom" storlek..

Ja så blev dom till och jag har fördrivit ytterligare några dagar med ljudbok och pillergöra.
Nu ska jag gå in och känna på pannan hur min gubbe mår. När man vet hur dom blir vid en förkylning så måste ju Putte ligga risigt till nu med den överansträngningen som han gick igenom idag. Frågan kvarstår, jag tror knappast han känner sig yngre i alla sina leder i morgon men vill man vara fin så får man lida pin sa alltid mamma till mig.
Vi syns och vi hörs snart igen hoppas jag...















måndag 21 februari 2011

Tålamod...

Jag har märkt att dagarna gått ganska fort sen sist.. Och ganska många har det blivit också. Ja det här med att vara aktiv med en blogg är inte det enklaste har jag märkt. Att ha hemsida var enklare när man som jag får ordtorka uppe i skallen rätt vad det är.
Jag tillhör väl den gruppen människor som vill men inte gör, iallafall inte så ofta..
 Men nu kände jag att jag måste skärpa mig, många vill ha bilderna från min snart "gamla" hemsida här på bloggen och då blev det latin! Den här i mina ögon invecklade uppfinningen som kallas dator kan man tydligen göra mycket med- men inte jag!
Ska hugga tag i någon som kan hjälpa mig innan dom försvinner ut i etern, det vore ju faktiskt tråkigt. Eftersom Herr Värkmästare har haft den äran att  bosätta sig hos mig under en längre tid nu så har jag inte några nya dockor att visa upp heller.. förutom en som blev till 2010 men som först nu fått kläder


Det blev ingen vätte denna gång utan en busunge.. Skulle iallafall föreställa en om inte annat tills jag fick se näsan! Någon näpen liten skönhet blev hon inte precis... Tänk om Gud hade gjort oss lite enklare, raka linjer och inget krusidull, för att inte prata om öronen...Men som sagt, jag tränar och det springer runt en massa idèer och bilder i huvudet. Men det var där det..
Har slut på allt, lera och ögon och utan det blir det heller inget mera än bilder i huvudet..Nu när det inte är jul och vättarna har fullt opp vill jag testa att göra andra dockor. Så blev denna fröken till men helt plötsligt ska det ju vara andra proportioner än vad mina fingrar blivit van och dessutom ska fem fingrar få plats istället för tomtarnas fyra.... Den här hobbyn har jag nog "fått" för att träna opp mitt tålamod som ibland ( faktiskt ganska ofta) irrar iväg till någon helt annan plats än där jag befinner mig


Önskar jag hade mer av den varan. Tålamodet....


Men som sagt.. ska ta tag i det här med dom gamla bilderna så det finns lite att titta på tills Herr Värkmästare ledsnat och gett sig iväg på nya äventyr Ps Möter jag er och jag verkar lite disträ så kan det vara att jag beundrar era vackra näsor, måste ju få till dom till slut... hoppas jag...med lite tålamod...Ds
Tills dess..Ha det så bra så länge



fredag 14 januari 2011

Så var det det här med nyårslöften...

I dag är det den fjortonde januari. Det har gått två veckor in på det nya året....
I mitt huvud studsar det för tillfället runt en massa härliga små saker i alla kulörer. Sega, hårda, salta,sura och min favorit som är brun till färgen och smälter i munnen. Med tillsatta jordnötter och dom är hur goda som helst eller med mintsmak och tryffel eller den som bara jag älskar-Körsbär i likör. Spelar faktiskt inte så stor roll vilken fyllning det är,just nu är dom nog goda varenda en . Två veckor... Det är alltså bara femtio veckor kvar. Kan det vara så svårt? Jag har inte avlagt något nyårslöfte MEN det här är en idè som funnits bland allt det där andra som skramlar omkring i huvudet ibland. Ett helt år utan godis. Speciellt som jag har ett beteende som inte verkar så nyttigt när man tänker efter. Smygätandet. Att se hur stor näve godis som får plats i munnen innan någon kommer in och får se kinderna uppstoppade likt en hamster på grönbete. Det är faktiskt så, tar jag en bit godis så är det kört. Har hört talas om detta fenomen men av en helt annan last, så jag tackar min lyckliga stjärna att det trots allt "bara" är godis. Men åter till den där idèn som har dykt opp. Två veckor som godisfri är två veckor som kan bli tre och fyra... Inser här att det var samma övertalning med mig själv när jag slutade röka.



Och här har vi kvällens alternativ. Säger ni att skålen till höger ser godast ut så ljuger ni och näsan börjar växa lagom till Lördagsfestligheterna. Men så kan ni se ut, för man ska inte ljuga det är bland det första dom flesta av oss fått lära sig..
Trevlig helg på er därute.
 Min helg ser ut att bli desto marigare.
 Marianne som smakar himmelskt eller torra nötter..
Ole dole doff....

måndag 10 januari 2011

Batteripåfyllning

I dag har värkmästaren fullt upp, ja det blir nog till att jobba övertid om det ska gå ihop. Det är då jag måste plocka fram mitt tålamod eller vad det nu heter. Det där som gör att man kan vänta tills det blir bättre dagar och det är inte min starka sida ska jag säga. Men alla vägar måste prövas och nu försöker jag en ny metod om inte sängläget gäller så fungerar ju benen och då får dom göra rätt för sig. Min underbare pådrivare Balder vet när klockan är slagen. Han ger sig inte förrän gåkläderna och motivationen är på plats. Tur är väl det annars finns det många undanflykter att ta till för att hamna i vågrät ställning i ex. kökssoffan...




I dag såg det ut så här i skogen och på något vis så blir jag ju glad att Balder aldrig ger sig.....







Det här är för mig att fylla på batterierna, meditation ja kalla det vad ni vill-en härlig känsla ger allt det här mig iallafall och tålamodet har helt plötsligt infunnit sig utan besvär. Eller det kanske beror på att jag vid det här laget är så slut i benen efter allt vadande i snön så min hjärna registrerar det hela som något annat.. men då har väl den gjort någon nytta också då för en gångs skull.




 Så nu kan jag lugnt ta min kopp kaffe latte och drömma om lite varmare tider (i vågrätt läge i kökssoffan) Ha det gott    

lördag 8 januari 2011

Nybörjartest..

Mitt namn är Irene och jag bara älskar allt som har med pyssel att göra.
 Nu är det ett litet hinder ivägen för mitt skapande..VÄRK men men allt har sin tid och även mina dagar. Då kör vi. Här kommer jag att lägga upp lite av varje som gör min vardag lite roligare.
Jag har slutat planera och så får det vara även här, allt får bli som det blir.........
Så välkommen till min blogg och känn er som hemma

Här kommer några av mina små vättar och tomtar som är handgjorda av lera. Allt försöker jag göra för hand för i min tomtevärld finns inget att köpa i någon butik










I våran familj är Hälge en självklar favorit....





Alla människor har sin charm och den här gången var det dessa figurer som blev till














Ja nu får det bli godnatt för denna gång...sov sött