Jag älskar att promenera, ja det har ni väl förstått vid det här laget. Och efter snö kommer solsken eller om det var efter regn... I dessa dagar spelar det inte så stor roll om det är sol eller regn för bägge tar lika hårt på snön. Så har det också gjort och våra promenader efter skoterleder är för denna säsongen ett minne blott. Det är då man upptäcker att det fattas ett par riktiga walkingskor som är anpassade efter asfaltspromenader. I butiken har dom allt mellan himmel och jord. Ungefär lika svårt att bestämma sig nu som på min "gamla" goda tid när godiset kunde kosta ett öre styck och man hade fått en femöring av mamma att handla godis för. En sån och en sån.... redan då kunde jag reta gallfeber på den stackaren som tålmodigt skulle peta ner den ena godisbiten efter den andra i min heliga godispåse. Dreglet rann efter hakan som på en sankt bernhards hund framför ett köttben... Nu rinner ju inte dreglet som tur är i skobutiken men Herr beslutsångest dyker upp istället. Han är väldigt jobbig att ha att göra med kan jag säga.. I allafall så provades det och det speglades och provgicks och funderades och diskuterades i all oändlighet. Till saken hör också att mina fötter inte är gjorda för att gå i ett par skor, egentligen. Dom kan säga ifrån och ge mig skavsår av ett par för hårda strumpor, så jag har bunkrat upp med alla skoskavsplåster jag hittat.
Till slut så bestämde jag mig för ett par svarta och nästa dag bar vi iväg Balder och jag. Till min förvåning så hände inget med fötterna, inga skavsår och inget obehag överhuvud taget. Skönt tänkte jag så var denna gåsäsong räddad lite snabbt. Lyckan varade några timmar... Denna gång höll fötterna men inte benhinnorna.. ONT är förnamnet på hur dom kan kännas, fy för den lede. Så nu har mungiporna hängt på Balder över en matte som envist har tillbringat dom senaste dygnen i liggande eller sittande ställning, ofta framför tv:n.
Skorna ska jag behålla men inte ha som walkingskor direkt... Snart får jag väl stå framför "godishyllorna" av skor igen och titta, provgå, diskutera,fundera för att förhoppningsvis få med mig ett par hem som klarar mina skavsårskänsliga hälar och mina svårflörtade benhinnor. Stackars butikspersonal. Kanske ska jag ta med en påse lösgodis av den nya dyrare varianten och "smörja" dom med lite då och då...
Så nu har jag luskat ut hur man virkar ett par converse fast av lite mindre storlek.
Men håll med om att dom vore bra, inga skavsår förhoppningsvis och jag kan byta ut dom vartefter jag har lust. Bara att leta i garnkorgen.. varför inte lite glittriga till Lördagen
Vi kanske syns och hörs i någon skobutik framöver. Hej svejs
