Påskfirande




Så har jag landat och kvasten är inställd på sin plats för denna gång. Alla vi käringar som träffades på Blåkulla i år hade ju som alla vet väldig tur med vädret. Det var ganska vindstilla med under flygardagen så kvasten for utan problem och krumbukter till angiven plats.
Det är som det är att fira påsk, jul, ja vilken helg det än må vara i våran familj. Nu när barnen sköter sitt så består ju våran flock numer även av kattorna Oskar och Jansson och hunden Balder som är en stilig blandraskille på 7.5 år. Balder är det inga bekymmer med, han sätter sig i bilen och är nöjd med det. Men Oskar och Jansson är inte så förtjusta i det här med att förflytta sig med bil. Denna gång så hade vi en ny åksjuke medicin som skulle smaka gott. Jag antar att våra delikatessmakande små minsemånsar inte höll med om det för räkorna förblev orörda med en blick från bägge som sa allt.. Så vi fick vackert buföra utan medicin och som vanligt hoppas på det bästa. Nu hör det till historien att vi har bara en resa på ca 3 mil men den känns som 33.. När Jansson har kommit igång med sitt panikjamande och Oskar doar i bakgrunden är lyckan total. Så när jamandet sjunker några toner så vet man att nästa anhalt kommit. Det som kommer ut endera fram eller bak, ibland tillsammans. Då brukar min gubbe stämma in i sången med i form av högljudda kväljningar. I dessa ögonblick räknar jag lugnt och sakta för att försöka hålla nerverna på plats..
Hur det än är så kom vi till slut fram även denna gång.
Det är då som plastkasserallyt börjar. Gubben springer ut och in med mat, mat, mat. Fattar inte hur dum man får vara? Vi skulle kunna tillbringa ett år i godan ro, utan ett enda affärsbesök med all den maten på plats i kyl och skafferi. Men det hör väl till.
Det har även blivit en sed hos oss att sätta upp påskkärringen på telefonstolpen. I fjol fick hon sitta kvar efter påsk tills vi kom till huset igen efter tre veckor. Då fick gubben använda sig av en stege för att få ner henne så mycket snö hade det varit på påsken. I år blir inte det några problem eftersom snön redan är borta.



Men jag måste ju som hederlig svensk få klaga lite även om man inte kan hitta så mycket att klaga på denna påsk. Men jag har haft en släng av den kvinnliga åkomman blåskatarr och för att beskriva hur den känns behövs nog inga ord antar jag... Jag funderade hur det skulle gå med utedass som enda bekvämlighet.
Tack vare den härliga solen som verkligen har värmt oss nordbor denna påsk gick det även an att tillbringa täta besök på detta hemlighus



Med mungiporna hängandes och tycksyndommigsyndromet infunnit sig så fick jag den strålande idèn att helt enkelt öppna dassdörren. In vräkte solstrålar så varma att det kändes som om jag befann mig i en bastu. Inget att klaga på med andra ord. Var i detta ögonblick tacksam över att jag stannat kvar i min glesbygd och kunde göra mig nytta av den. Dom enda som slängde ett ögonkast på min bleka lekamen var väl i så fall en och annan ren som förnöjt strosade förbi.
Jag måste erkänna att jag blir alldeles lyrisk när jag får vara ett med denna underbara fjällnatur och jag tackar min lyckliga stjärna att just min underbara farmor, farfar och pappa grundade denna möjlighet för mig.. Björkarna är fem meter långa men bara två meter höga och krokiga som bara den. Det är mer sten på marken än gröna grässtrån och av den anledningen hade vi barn en lek som vi kallade för" inte nudda mark" när vi var små. ( Jag kan leka den i min ensamhet även idag när jag går omkring i skogen, men bara då jag är ensam och ingen vuxen utan barnasinnet kvar ser mig förstås!) Vi hoppade omkring från sten till sten utan att nudda marken efter stigen. Jag ska i sanningens namn nämna att det hade varit svårare om vi vänt på orden och lekt inte nudda sten istället, men många skratt blev det tack vare denna lek. Jag kanske uppfattas som lite tokig då, men när jag får vara ett med denna karga natur så fylls jag på med energier som är få förunnat...
Jag har i ett nafs glömt serenaden från två små illaluktande kattor, från gubben som låter som han nyss svalt den lede och för rallyt som pågår någon timme innan allt är på plats och lugnet kan infinna sig... Så jag ska nog ta och göra en helrenovering av kvasten även i år, för ni håller väl med alla kära käringar att festen vi har på Blåkulla är en av årets höjdpunkter så man får väl offra sig lite..eller hur? Kram på er alla slutkörda där ute