onsdag 19 december 2012

Trött, tröttare, tröttast

Idag har det varit operation ansiktsräddning. Ska jag vara ärlig fanns det inget ansikte kvar. Stackarn ramlade framstupa för ett antal år sedan. Stackarn har legat ute i förrådet och funderat och funderat. Och väntat och väntat. Väntat på att någon ska förbarma sig över honom och låta honom vara med igen. Men.. något hände. En ansiktslyftning brukar ju ge ett piggare och yngre utseende? Men inte den här gången. Ibland är det nog tur att bränd lera inte kan prata, då har jag nog fått bakläxa.. Men trött eller ej, så här blev han. Hoppas att hans familj vill ta emot honom som förr!

                                                                                      

                                                                                

onsdag 12 december 2012

12 12 12


Jag måste ju skriva lite en dag som denna, den 12 12 12. För en del har kanske dagen varit speciell, här har den gått sin gilla gång.



Blommorna har varit lika törstiga

         


Clementinerna har smakat lika bra


                                                                              
       
Dagens ljusa timmar varit lika få



Men nog kan jag tro att det har tisslats och tasslats om den här dagen, med sitt magiska datum
12 12 12
                                                                                                                                                         
                                                                                   

söndag 2 december 2012

Vitt, rött och kyla

Äntligen säger då jag - har det blivit riktig vinter. Ingen blixthalka, isig gård eller regn istället för snö. Här uppe ska det vara kallt, det är lite av tjusningen här i norr. Kossan blev till glädje för "ko ägarinnan" så jag letade vidare i mina gömmor. Där låg ett par nålbundna vantar som varit färdiga några år. Men dom gör ju ingen nytta i en byrålåda. Jag är inte duktig på att brodera på vantar. Men varför måste man alltid vara duktig? För min del, här och nu får det räcka med, skaparglädje. Antagligen ska det vara en viss typ av ulltråd. Jag tog det jag hade, mitt ullgarn och plockade fram fantasin. För hur jag än betedde mig så hade jag ingen bra lösning på att överföra ett mönster på vanten. Det är väl här en kurs skulle sitta fint. Men jag är av naturen ivrig och ibland skulle det som ska hända, redan hänt.. Om ni förstår vad jag menar..


 
 
Nu blev ju vänster och höger vanten lite olika men det får dom vara i min värld. Som man sa förr, det ska synas att det är hemgjort. Nu har jag lärt mig nålbinda men det är väl så här med mig att använder jag mig inte av det jag lärt mig så tynar det sakta bort. Ungefär som med mina kunskaper i det tyska språket, av tre års pluggande finns inte mycket kvar. Eftersom nålbundna vantar blir tjocka och varma hittade jag ett annat sätt. Virkade nålbundna vantar. Efter lite trixande och klurande, förstod jag till slut beskrivningen. Och det var jätte kul! Men det här med att överföra mönster fanns inte denna gången heller utan det fick bli "min version av mosippan mönster". Återigen två olika mosippor och säkert inte med det rätta garnet den här gången heller, men roligt var det! Huvudsaken tycker jag.
 


Med kylan behövs det vantar, eller så får dom värma byrålådan.. Vi får se. Idag är det första advent och köket har fått en röd inredning. Jag blir glad av det röda, stearinet som rinner och lite glitter här och där. Och snart vänder det, ljuset kommer tillbaka. Gör snögubbar nu och ta hand om er!
                                                                            
 
                                                                              
                                                                                    

fredag 16 november 2012

Ovacker, onödig och ovärdefull

Ja jag vet.. jag har ibland konstiga idèer. Denna är väl en av dom. För länge sedan såg jag roliga, tovade figurer. Så jag ville göra en med. En ko. Som tack för lånet av sommar kossorna. Istället för dom traditionella blommorna. Men resultatet blir ibland inte som man vill



Ibland kallar man saker och ting för onödigt vetande. Det här kallar jag för onödigt tovande.Hur många gånger som hon har åkt upp och ner ur skräphögen vet jag inte. Men jag beslöt att ge henne en sista chans. På med ögon, mule och varför inte något rött inför julen. En tunga.

 
På Lördag är vi så bjudna på middag hos ko ägarna. Det blir med skräckblandad förtjusning jag iakttar ansiktsuttrycket hos den blivande "tovad ko" ägarinnan. Jag får skylla på kylan. Att blommor dör vid minusgrader. Jag får väl alltid ringa före ett besök så hon kan plockas fram ur den mörka garderob hon antagligen förpassas till - när vi åkt hem. Ungefär som alla tavlor man fått i present och som plockas upp och ner beroende på vem som kommer

 
 
Jag hoppas att innehållet ändå går hem. Hon kommer ändå från hjärtat.Och vem vet, under kvällens gång kanske hon rentav blir vacker, nödig och värdefull
 


Ha en trevlig helg därute det hoppas jag vi får!
                                                                           
 
 
 
                                                                               
                                                                               
                                                                            

tisdag 6 november 2012

Juldoft och Snöstjärnor

Det har hänt att personer i vårt avlånga land ringt mig och berättat att dom sett vättar i verkliga livet och det slog mig att - ja dom smälter bra in med sina grå kläder och vill tydligen vara lite anonyma. Det är bara att gratulera alla som haft förmånen att träffa dom


  
 
Julen doftar. Av alla kryddor och inte minst av glöggen. Jag brukar göra en egen och första smakprovet är vid advent ( om jag kan hålla mig till dess)
 Året runt hänger en tomte utanför en viss dörr hos oss. Tyvärr drog han inte den högsta vinsten av placering..
 
 
 
 
Nu tänker jag värma mig med en kopp kaffe. Vi ses och vi hörs!
 
                                
                                                                                    
                                                                              
 
 
 
 
 
 
 

lördag 3 november 2012

Vantar och broddar..

Jag är säkert inte ensam om att så där nästan satt mig ner, fast ofrivilligt. Jag menar då ute. Först snö sen slask och lite kallare på det. Då ger det sig nästan självt. Jag har även den förmågan att ge ifrån mig ljud av något slag i landningsögonblicket. Som för att förstärka det hela. Åtminstone jag tycker att det är ganska pinsamt att beskåda snön på nära håll. Nu börjar det bli läge för vantar med. Även bra att ha vid fall....                                            

                                                                         

torsdag 1 november 2012

Änglar och ljus

Den här tiden kan vi behöva bägge..

                                                                               



Allhelgona dagen ska jag tända några ljus här hemma och på gravarna och tänka på de mina. Som tröst vet jag också att dagen trots allt kommer att bjuda på en hel del glädje. Kan inte bli annat med alla minnen som finns kvar efter så härliga människor!


                                                                               
                                                                               

tisdag 23 oktober 2012

Nysnö, nyvättar och husdjur

Så har då två trötta vättar sett dagens ljus. Som om det inte skulle räcka med att räkna maskor, få till fingrar och tova mössor. Dom ska förevigas på bild också. Jag börjar i sovrummet. Vart ska inte en trött vätte ligga om inte i sängen



Det är bara det att katten Oskar har legat där hela eftermiddagen och ville vara med på bild

 

Så jag bestämmer mig för att rymma upp en våning och försöka där


 

När jag inser att där låg nästa katt, nämnligen katten Jansson. Även han blev väckt och nyfiken

                                               
 


Vid det här laget har jag gett mig en smula och inser att kattorna går i första hand vare sig jag hade tänkt det eller inte..


 


När kliandet räckte och matskålen lockade var det till att skynda sig.


 

Ibland får man acceptera att vi bor några stycken tillsammans, med olika sätt att se på livet. Då vore det skönt att kunna ta tillvaron som dessa. Med lugn och ro. Ha det gött i allt det vita som nu ramlar ner från himlen....
                                                                                     
                                                                                  
                                                                                   


                                                                             
                                                                                  
                                                                             
                                                                            

måndag 15 oktober 2012

En del straffar Gud direkt..

Här har sommarperioden verkligen gjort sitt för i år. Snön har kommit och jag som älskar att gå barfota glömmer hur kall snön är när jag av gammal vana stoppar fötterna i mina foppa tofflor och går ut. Jag antar att jag slog sommarens sista getings liv i spillror i går kväll.. Han var inte alert när han envisades med att ständigt flyga in i och bränna sig på fönsterlampan. Jag blev räddaren i nöden trots att det är emot mitt "tänk" men med en hoprullad tidning avslutades hans stunttrick. Resultatet blev en ond tumme för min del, det kan bli så när man envisas med att ha kaktusar i fönstren. Taggen trängde in under nageln och det gör ont.. Fortfarande.

Gjorde ett nytt halsband åt min käre Balder. Lite tuffare med nitar på. Att "nitarna" i själva verket är billiga silverpärlor av hjärtan och stjärnor hoppas jag att denne ståtlige vovve aldrig blir medveten om


 


Lite "hård" blev han ändå. Åtminstone på långt håll


I sommar har jag så lekt bondmora för första gången sen jag som liten följde med min mormor när hon buförde till Morvallen.
 Problemet med mig är att inse att man kan inte ha alla djur hela livet.
 Problemet med mig är att inse att vissa djur har andra öden att möta.
 Jag kan förstå mormors tårar nu när hennes älskade kossor klev in i slaktbilen sista gången.. Dom  kommer säkert att rinna nedför min kind också om några dagar. Men sånt är livet, eller?


 
                                                                                   
      Tack så mycket för att jag fick låna er över sommaren och tack så mycket över dom fem extra promenader jag fick när ni ville se er omkring utanför eran inhägnad. Även om ni var billiga just då så gick den känslan över nästa gång jag stog och pratade med er och fick se in i världens vackraste ko ögon. Hej då!                                                                    

söndag 30 september 2012

Sol, promenad och himmel

Vi har varit slöa hundarna och jag. Hela sommaren. Fast det beror nog enbart på mig förstås. Idag skiner solen så walking skorna dammades av och sattes på. Det räcker för då fattar Balder galoppen och någon ångerknapp finns inte.




Det var tydligen fler som njöt av en härlig höstdag innan det är dags för en lååång sömn.


 

Idag är det också en speciell dag. Min Ängla pappa firar sin andra födelsedag i himlen. Han glömde aldrig bort födelsedags tårtor, det var det viktigaste när någon fyllde år. Jag tror och hoppas att du njuter av den godaste tårtan idag pappa med massor av grädde på!

                                                                                         
 
 
Nu vänder vi hemåt för en välförtjänt kopp kaffe som faktiskt kan avnjutas i solen..
 
                                                                             
 


 Och firar i tanken min älskade pappa. Grattis på din dag och Kram från oss alla

                                           
                                                                                 
                                                                                
                                                                                    
                                                                                     
                                                                        

lördag 29 september 2012

Äpplen, vantar och värmeljus

Hösten är här. Med den följer mörker och givetvis värmeljus. Hösten för mig är allt utom deppig. Jag älskar hösten, har alltid gjort fast många har ruskat på huvudet och undrat hur det egentligen stått till med mig. Finns det något härligare än att andas in den friska, kalla höstluften? En sak brukar jag alltid missa och det är när det är dags för vantar. Fingervantar har jag inte gjort så många men nu har det blivit ett par åtminstone. Jag trodde det skulle vara "pilligt". Men det var riktigt kul i ett garn som randar sig självt. Ett par vantar till en blivande vätte blev det med...

 
 
Glömde en sak.. Restgarnsprojektet blev så här och som modell förstås.. Balder!
 
                                                                               
                                                                                

onsdag 8 augusti 2012

Åska, restgarn och sommarkossor

Guden Tor har haft kalas ovanför vårat hus. Inte några minuter utan snarare över en timme. Jag är inte.. eller jag var inte åskrädd men den här gången blev det för mycket av det goda. Även för min smak. I köket verkade det vara fyrverkerier och eluttaget ändrade färg från vitt till svart. Våra sommarkossor tyckte också att det var bäst att förflytta sig en smula. Så pass långt så dom inte fanns någonstans. Utan el och utan kor hade jag ett och annat att säga denne festprisse som lagt beslag på min plats på jorden.
 En hel vecka undersökte dom "små" liven friheten. En vecka av oro och hemska tankar vad som kunnat hänt dom.. Så helt plötsligt fanns dom bara här igen. Dom kom av sig själva. Det var väl saltstenen som hägrade..




Den ende som nog velat att dom varit borta längre var antagligen vår åskrädde Balder. Att hela familjen springer över stock och sten och vadar på myrmark hör inte till vardagen.. Inte så många dagar i sträck åtminstone




Så när lugnet lagt sig började fingrarna klia. Restgarnshögen har bara blivit större. En härlig alpacka sjal till en vän och början på en Moebius sjal av restgarner.



                                                                               
Att sticka av restgarner blir med skräckblandad förtjusning. Jag är en "grå" människa som sällan använder..färg. Men det får bli som det blir. Och ta den tid det tar.Det är vad som står på agendan nu. I morgon ska jag till smärtenheten igen för att få lite hjälp med vardagen. Men som sagt, visst har det rört på sig? Solen behöver inte skina för att dagarna ska gå.
Förresten så har vi blivit med en liten, vit pudel som funnits i vår närhet men som nu flyttat till oss. Vad Balder den åskrädde tycker om det tar vi en annan gång. Men att han verkar vara lite skämmig med tofs och allt. Så det händer saker hela tiden. Är det inte ko bekymmer så är det födelsedagar och restgarns problem eller åska.. Ha en fortsatt trevlig sommar!


                                                                            







tisdag 5 juni 2012

Slut på lera och slut på fantasi..
Men lera finns att köpa och fantasin brukar dyka upp då och då
Här kommer en före och efter bild. Allt av lera har bränts i ugnen. Ögonen har fått fransar och bryn av ull. Det luktar gott här inne när den tvättas kan jag säga. Plus alla fina ord som gubben kan när avloppet slaggar igen varje gång. Men vi bor i Norrland och isarna ligger snart året runt känns det som så det blir till att tvätta ullen.. inne




Kropparna är mindre vackra, dom har najtråd som stomme och fylls på med polyestervadd. Till en lagom kropp för vem det nu ska vara till. Allt stoppas till slut in i kläder








Så två eftersläntare som hölls på att glömmas bort



och



Nu vill jag bara en sak: jag vill ha sol, värme och blå himmel. Hela sommaren lång. Vi får hålla en tumme för det. Alla batterier ska laddas




Så, ha det så bra ni nu bara kan med blå eller med grå himmel :)
                                                                              
                                                                                   


                                                                                                                                  

                                                                                    
                                                                               

torsdag 31 maj 2012

Jag tror jag gör likadant.. jag går och lägger mig. Idag är det den sista Maj och vad ser jag ute? Jo snöflingor........ Ge mig tålamod någon




  Och väder lämpligt för en solhatt                             







I väntan på värme får man roa sig bäst man kan... Adios



                         





                                                                                   




                                                                                                                                                          

tisdag 22 maj 2012



Nu börjar det närma sig en av dom bästa tiderna på året tycker jag. Tiden när solen inte riktigt vill gå och lägga sig. Tiden när allt börjar spira och man kan gå ut (förhoppningsvis) utan en massa långkalsonger, undertröjor och fodrade mössor.. kattorna och jag får tillbaka livsgnistan, dom springer ut och in och jag gör klart halvfärdiga alster som legat och samlat damm. Det jag dammade av den här gången blev dessa "små". Tyvärr så har det inte blivit någon mer vätte för jag vill att dom ska ha en stickad tröja. Min rygg och jag är inte överens på den punkten just nu. Så stickning får vänta för min del tills det löst sig. Men det är ju kul att göra små människor med





  I den här åldern får man vara lite rufsig i håret




Eller klä upp sig med slips och kavaj





Lite löst och ledigt




Kanske kläder inte betyder så mycket..än.

På återseende när nästa "gubbe" blir till...