Guden Tor har haft kalas ovanför vårat hus. Inte några minuter utan snarare över en timme. Jag är inte.. eller jag var inte åskrädd men den här gången blev det för mycket av det goda. Även för min smak. I köket verkade det vara fyrverkerier och eluttaget ändrade färg från vitt till svart. Våra sommarkossor tyckte också att det var bäst att förflytta sig en smula. Så pass långt så dom inte fanns någonstans. Utan el och utan kor hade jag ett och annat att säga denne festprisse som lagt beslag på min plats på jorden.
En hel vecka undersökte dom "små" liven friheten. En vecka av oro och hemska tankar vad som kunnat hänt dom.. Så helt plötsligt fanns dom bara här igen. Dom kom av sig själva. Det var väl saltstenen som hägrade..
Den ende som nog velat att dom varit borta längre var antagligen vår åskrädde Balder. Att hela familjen springer över stock och sten och vadar på myrmark hör inte till vardagen.. Inte så många dagar i sträck åtminstone
Så när lugnet lagt sig började fingrarna klia. Restgarnshögen har bara blivit större. En härlig alpacka sjal till en vän och början på en Moebius sjal av restgarner.
Att sticka av restgarner blir med skräckblandad förtjusning. Jag är en "grå" människa som sällan använder..färg. Men det får bli som det blir. Och ta den tid det tar.Det är vad som står på agendan nu. I morgon ska jag till smärtenheten igen för att få lite hjälp med vardagen. Men som sagt, visst har det rört på sig? Solen behöver inte skina för att dagarna ska gå.
Förresten så har vi blivit med en liten, vit pudel som funnits i vår närhet men som nu flyttat till oss. Vad Balder den åskrädde tycker om det tar vi en annan gång. Men att han verkar vara lite skämmig med tofs och allt. Så det händer saker hela tiden. Är det inte ko bekymmer så är det födelsedagar och restgarns problem eller åska.. Ha en fortsatt trevlig sommar!
