En del straffar Gud direkt..
Här har sommarperioden verkligen gjort sitt för i år. Snön har kommit och jag som älskar att gå barfota glömmer hur kall snön är när jag av gammal vana stoppar fötterna i mina foppa tofflor och går ut. Jag antar att jag slog sommarens sista getings liv i spillror i går kväll.. Han var inte alert när han envisades med att ständigt flyga in i och bränna sig på fönsterlampan. Jag blev räddaren i nöden trots att det är emot mitt "tänk" men med en hoprullad tidning avslutades hans stunttrick. Resultatet blev en ond tumme för min del, det kan bli så när man envisas med att ha kaktusar i fönstren. Taggen trängde in under nageln och det gör ont.. Fortfarande.
Gjorde ett nytt halsband åt min käre Balder. Lite tuffare med nitar på. Att "nitarna" i själva verket är billiga silverpärlor av hjärtan och stjärnor hoppas jag att denne ståtlige vovve aldrig blir medveten om
Lite "hård" blev han ändå. Åtminstone på långt håll
I sommar har jag så lekt bondmora för första gången sen jag som liten följde med min mormor när hon buförde till Morvallen.
Problemet med mig är att inse att man kan inte ha alla djur hela livet.
Problemet med mig är att inse att vissa djur har andra öden att möta.
Jag kan förstå mormors tårar nu när hennes älskade kossor klev in i slaktbilen sista gången.. Dom kommer säkert att rinna nedför min kind också om några dagar. Men sånt är livet, eller?
Tack så mycket för att jag fick låna er över sommaren och tack så mycket över dom fem extra promenader jag fick när ni ville se er omkring utanför eran inhägnad. Även om ni var billiga just då så gick den känslan över nästa gång jag stog och pratade med er och fick se in i världens vackraste ko ögon. Hej då!
