Ja jag vet.. jag har ibland konstiga idèer. Denna är väl en av dom. För länge sedan såg jag roliga, tovade figurer. Så jag ville göra en med. En ko. Som tack för lånet av sommar kossorna. Istället för dom traditionella blommorna. Men resultatet blir ibland inte som man vill
Ibland kallar man saker och ting för onödigt vetande. Det här kallar jag för onödigt tovande.Hur många gånger som hon har åkt upp och ner ur skräphögen vet jag inte. Men jag beslöt att ge henne en sista chans. På med ögon, mule och varför inte något rött inför julen. En tunga.
På Lördag är vi så bjudna på middag hos ko ägarna. Det blir med skräckblandad förtjusning jag iakttar ansiktsuttrycket hos den blivande "tovad ko" ägarinnan. Jag får skylla på kylan. Att blommor dör vid minusgrader. Jag får väl alltid ringa före ett besök så hon kan plockas fram ur den mörka garderob hon antagligen förpassas till - när vi åkt hem. Ungefär som alla tavlor man fått i present och som plockas upp och ner beroende på vem som kommer
Jag hoppas att innehållet ändå går hem. Hon kommer ändå från hjärtat.Och vem vet, under kvällens gång kanske hon rentav blir vacker, nödig och värdefull
Ha en trevlig helg därute det hoppas jag vi får!
