onsdag 19 december 2012

Trött, tröttare, tröttast

Idag har det varit operation ansiktsräddning. Ska jag vara ärlig fanns det inget ansikte kvar. Stackarn ramlade framstupa för ett antal år sedan. Stackarn har legat ute i förrådet och funderat och funderat. Och väntat och väntat. Väntat på att någon ska förbarma sig över honom och låta honom vara med igen. Men.. något hände. En ansiktslyftning brukar ju ge ett piggare och yngre utseende? Men inte den här gången. Ibland är det nog tur att bränd lera inte kan prata, då har jag nog fått bakläxa.. Men trött eller ej, så här blev han. Hoppas att hans familj vill ta emot honom som förr!

                                                                                      

                                                                                

onsdag 12 december 2012

12 12 12


Jag måste ju skriva lite en dag som denna, den 12 12 12. För en del har kanske dagen varit speciell, här har den gått sin gilla gång.



Blommorna har varit lika törstiga

         


Clementinerna har smakat lika bra


                                                                              
       
Dagens ljusa timmar varit lika få



Men nog kan jag tro att det har tisslats och tasslats om den här dagen, med sitt magiska datum
12 12 12
                                                                                                                                                         
                                                                                   

söndag 2 december 2012

Vitt, rött och kyla

Äntligen säger då jag - har det blivit riktig vinter. Ingen blixthalka, isig gård eller regn istället för snö. Här uppe ska det vara kallt, det är lite av tjusningen här i norr. Kossan blev till glädje för "ko ägarinnan" så jag letade vidare i mina gömmor. Där låg ett par nålbundna vantar som varit färdiga några år. Men dom gör ju ingen nytta i en byrålåda. Jag är inte duktig på att brodera på vantar. Men varför måste man alltid vara duktig? För min del, här och nu får det räcka med, skaparglädje. Antagligen ska det vara en viss typ av ulltråd. Jag tog det jag hade, mitt ullgarn och plockade fram fantasin. För hur jag än betedde mig så hade jag ingen bra lösning på att överföra ett mönster på vanten. Det är väl här en kurs skulle sitta fint. Men jag är av naturen ivrig och ibland skulle det som ska hända, redan hänt.. Om ni förstår vad jag menar..


 
 
Nu blev ju vänster och höger vanten lite olika men det får dom vara i min värld. Som man sa förr, det ska synas att det är hemgjort. Nu har jag lärt mig nålbinda men det är väl så här med mig att använder jag mig inte av det jag lärt mig så tynar det sakta bort. Ungefär som med mina kunskaper i det tyska språket, av tre års pluggande finns inte mycket kvar. Eftersom nålbundna vantar blir tjocka och varma hittade jag ett annat sätt. Virkade nålbundna vantar. Efter lite trixande och klurande, förstod jag till slut beskrivningen. Och det var jätte kul! Men det här med att överföra mönster fanns inte denna gången heller utan det fick bli "min version av mosippan mönster". Återigen två olika mosippor och säkert inte med det rätta garnet den här gången heller, men roligt var det! Huvudsaken tycker jag.
 


Med kylan behövs det vantar, eller så får dom värma byrålådan.. Vi får se. Idag är det första advent och köket har fått en röd inredning. Jag blir glad av det röda, stearinet som rinner och lite glitter här och där. Och snart vänder det, ljuset kommer tillbaka. Gör snögubbar nu och ta hand om er!