Trött, tröttare, tröttast
Idag har det varit operation ansiktsräddning. Ska jag vara ärlig fanns det inget ansikte kvar. Stackarn ramlade framstupa för ett antal år sedan. Stackarn har legat ute i förrådet och funderat och funderat. Och väntat och väntat. Väntat på att någon ska förbarma sig över honom och låta honom vara med igen. Men.. något hände. En ansiktslyftning brukar ju ge ett piggare och yngre utseende? Men inte den här gången. Ibland är det nog tur att bränd lera inte kan prata, då har jag nog fått bakläxa.. Men trött eller ej, så här blev han. Hoppas att hans familj vill ta emot honom som förr!
