Vemod, ost och så... Balder

Med vemod ställer jag in sommarens pelargoner. Dom förstår inte att det snart är vinter. Att dom kommer att frysa ihjäl och att dom borde sluta blomma någon gång. Men det förstår jag. Tyvärr.
 Jag har skyllt på än det ena och det andra för att slippa bära ut mina sommar vänner men idag hade gubben brist på empati och ut åkte dom i ett huj. Så var det gjort...
                                                                     
 
 
 
Tomt blev det, väldigt tomt. Som tur är kommer jag aldrig bli vuxen. Inte riktigt i alla fall. Kan jag bara ta mig fram på något vis om jag blir 90 år så ska jag fortsätta leka, fantisera och i min gubbes tycke- bära hem skräp från skogen
 
Där det hela sommaren stått blommor får det nu bli mössens tillhåll över vintern
 
                                                                                       


Gubbens min när jag kom hemsläpandes med grenar o stubbe och en kasse div. fynd ska vi inte prata öppet om

                                                                                    


Fast när det blev prat om att dom små liven måste ju ha en teve och antenn blev det andra miner - Den kunde han fixa


 
 
 
 I mitt huvud hade redan mössen fullt upp med vardagsbestyr. Det ska göras upp en eld, sopas och naturligtvis bäras hem mat. Sen att trollen och ugglan vill vara med blev ju bara bra. Ugglan får vara den som lyser upp i höstmörkret med sina solceller

                                                                                   
 
 
Sen var det det här med Balder. Balder Rabalder. Det har han fått heta många gånger och en gång till idag. Han tycker livet är orättvist dessa dagar för mot sin vilja är han satt på bantning. Och min mus hade naturligtvis med sig ostbitar hem i sin korg.
 
                                                                              
 
 
Balder är släkt med myrsloken. Det bevisade han idag. När jag lämnat mössen för en sekund var den fyllda ost korgen nästan tom.. Så gör han våran Balder Rabalder. Men men vad gör väl det om hundra år. Nu är min musövervintring klar och det med mina ögon som alltid kommer att se det nyttiga med skräp och rötter, skrömt och sagor