Första advent. Ute har Kung Bore fått ett aggresivt anfall. Snön yr från alla håll och kanter och det viner i husknuten. Det är det som gör det ännu mysigare att ta sin kaffemugg, krypa in i morgonrocken, kika in i pepparkaksstugan och bara vara.
I brist på nytt får man ta till det man har.. Det här överkastet är det största virkprojekt jag gjort. Det tog mig tjugo år att färdigställa. Ibland låg det undanstoppat flera år för att tas fram och idiot virka några rutor tills jag lessnade igen. Ska sanningen fram så använder jag det bara ibland. Vackert är det men tungt och egentligen ganska opraktiskt. Om någon sagt till mig när jag började med första rutan och drömde om mitt överkast att det kommer att ligga undanstoppat större delen av tiden? Nej det hade jag ju inte trott på. Men som sagt, vackert är det och jag har haft planer på ytterligare överkast fast jag vet hur det tog emot många gånger
Så var det dags för mina samlade gamla tomtar från när barnen var små att ställas fram igen. Jag älskar dom och det finns inga tomtar i världen som går upp emot dom..
När vi ändå backat bakåt i tiden kommer en bild på julstrumpan. Den användes flitigt när barnen var små och tomten helst skulle ha invaderat huset till frukost. För att lindra pirret i magen fanns det små paket med div. lego och årets Disney som lugnade ner stämningen åtminstone fram till filmens slut..
Ett tips på en rolig jultallrik är den här som jag hittade på en julmarknad. Jag använder värmeljus i mitten för jag vill helt enkelt ha den kvar. Jag testade själv att riva gamla vita ljusstumpar grovt på rivrärnet till ris. Ner med jultallriken en stund i vattenbad. Det blev riktigt bra med en sked och en tomte i. Lite kanel och vips så var gå bort presenterna fixade
Så sist men inte minst, tomten. Den lugna lite trötta tomten. Klart han ska komma fram till advent så han hinner vara med en stund innan han åter ställs undan för kacklande hönor och påskägg.
